Vill aldrig bli kvoterad

De kvinnor som tagit sig långt i karriären har i de allra flesta fall gjort det för egen maskin. Med mycket svett och en hel del tårar gått den väg dom de velat. Kämpat för att få bäst betyg från sin kurs, tagit sig igenom de första tuffa åren som junior i det stora företagen. Alltid varit kvinna bland många män. Om de orkat, jobbat mycket, fast barnen varit små.

Om nu utredningen föreslår att företag måste kvotera in kvinnor i styrelsen så är det som att tala om för alla dessa kvinnor "Lilla vän, det här klara du inte på egen hand, låt nu staten ta och fixa det här sista steget åt dig." Det här är kvinnor som verkligen kan själva och som inte inbillar sig att staten är god.

Jag skulle aldrig vilja sitta som en representant för vänsterfeminismen i en bolagsstyrelse. Jag vet hur man behandlar de fackliga representanterna i styrelsen. Ibland konstruktivt och ibland med milt överseende. Men, skillnadne är ju att de fackliga representanterna sitter där med ett särintresse att bevaka. En enkel roll. Men, inte inbillar sig vänsterfeministerna att kvinnor i styrelsen kommer att bevaka kvinliga frågor. Nej, snarare tvärt om. En invkoterad kvinna kommer att hålla sig långt, långt, långt ifrån några frågor som överhuvudtaget skulle kunna uppfattas som särpräglat kvinliga.

Men det kanske är så att vänsterfeministerna i de akademiska kretsarna tror att de här styrelseplatserna kommer att vara tillgängliga för dem själva. Att alla börsföretag helt plötsligt kommer till någon underlig insikt om att just denna kompetens fattas. Skulle inte tro det. Så låt inte kompetenta kvinnor bli ett verktyg i en strid som de inte har en önskan om att deltaga i.