Huckle

Jag har alltid bakat lussebullar med huckle på. Mormor hade det, mamma hade det och jag hade förståss ett. Nu sätter jag glatt på dottern ett huckle när det ska bakas. För idag stängde jag av taxamtern (varför tänker jag på minuter på samma sätt som en anorektiker tänker kalorier) efter lunch och hämtade barnen. Några schyssta förskolelärarkommentarer om att jag hade min "hämta-tidigt-dag-för-hösten", "njut-nu-barn". Jag bestämde mig för att inte bli arg. De är ändå Stockholms coolaste dagispersonal.

Klarade av bakandet med minimalt med lussebullsdeg i mobilen (förstår inte varför min hands-free alltid ligger långt bort när jag verkligen behöver den). Fintade bort barnen genom att använda mobilen som kamera för att samtidigt kunna kolla om jag hade fått några mail eller sms som var akuta.

Grannen såg mig i huckle och förkläde och höll på att svimma samtidigt som han grattulerade mannen till att ha en sådan husfru. Mannen undrade om det kommit en utomjording till köket som var väldigt lik hans fru.