Kvällsjogg

Efter några dar på resa var det dags för en springtur. Jag reser i och för sig alltid med skorna med mig för att kunna ta en halvtimma på hotellets löpband, men i måndagsmorse försov jag mig. Det måste ha varit de mörka gardinera och sängen utan nattliga små besökare som gjorde det.

Jag tycker det känns helt självklart att sticka ut vid 10-tiden en decemberkväll. De flesta vänner kategoriserar mig över hela skalan från sund till galen. Mamma tror att jag har mobilen med och något som skulle kunna likna ett vapen. I fall något skulle hända. Själv är jag övertygad om att ingenting händer. Sannolikheten att någon skulle överfalla en joggare i reflexväst mitt i stan känns som minimal. Ipod ja. Mobil aldrig.