6%

Inte särskilt förvånande att det bara 6% som tycker att det är en av de tre viktigaste frågorna, när Svenskt Näringsliv frågar svenska folket om könskvotering är ett viktigt politiskt krav. Mer intressant skulle nog vara att fråga hur många av de kvinnliga potentiella styrelseledamöterna som vill bli kvoterade.

Så kul det skulle vara om en lag genomfördes och alla som blev tillfrågade för en kvoterad plats tackade nej. Vad skulle då socialisternas nästa steg vara. Tvångskommendering till styrelser.

Vill aldrig bli kvoterad

De kvinnor som tagit sig långt i karriären har i de allra flesta fall gjort det för egen maskin. Med mycket svett och en hel del tårar gått den väg dom de velat. Kämpat för att få bäst betyg från sin kurs, tagit sig igenom de första tuffa åren som junior i det stora företagen. Alltid varit kvinna bland många män. Om de orkat, jobbat mycket, fast barnen varit små.

Om nu utredningen föreslår att företag måste kvotera in kvinnor i styrelsen så är det som att tala om för alla dessa kvinnor "Lilla vän, det här klara du inte på egen hand, låt nu staten ta och fixa det här sista steget åt dig." Det här är kvinnor som verkligen kan själva och som inte inbillar sig att staten är god.

Jag skulle aldrig vilja sitta som en representant för vänsterfeminismen i en bolagsstyrelse. Jag vet hur man behandlar de fackliga representanterna i styrelsen. Ibland konstruktivt och ibland med milt överseende. Men, skillnadne är ju att de fackliga representanterna sitter där med ett särintresse att bevaka. En enkel roll. Men, inte inbillar sig vänsterfeministerna att kvinnor i styrelsen kommer att bevaka kvinliga frågor. Nej, snarare tvärt om. En invkoterad kvinna kommer att hålla sig långt, långt, långt ifrån några frågor som överhuvudtaget skulle kunna uppfattas som särpräglat kvinliga.

Men det kanske är så att vänsterfeministerna i de akademiska kretsarna tror att de här styrelseplatserna kommer att vara tillgängliga för dem själva. Att alla börsföretag helt plötsligt kommer till någon underlig insikt om att just denna kompetens fattas. Skulle inte tro det. Så låt inte kompetenta kvinnor bli ett verktyg i en strid som de inte har en önskan om att deltaga i.

Lika lön för samma arbetsprestation

I den supertävlingsinriktade delen av näringslivet. Bland konsulter, riskkapitalister, mäklare med mera så är lika lön för samma arbetsprestation en självklarhet. Hur kan det vara så? Jo, för att alla små ekorrar som väljer att springa runt i just detta ekorrhjul kräver att man vet vad som krävs för att komma upp till nästa lönenivå. Till detta läggs prestationsbaserad bonus.

Efter en utvärdering på korsan och tvärsan så placerars den lilla ekorren i en matris och där trillar lönenivå ut. Om det är 1 person eller 8 som kvalificerar sig för nästa lönenivå spelar ingen roll. Samma procedur gås igenom när det är bonusdags.

Men funderar någon. Är det inte så att män har högre löner i genomsnitt i dessa branscher? Jo, då det är det. Detta eftersom hårt arbete tenderar att löna sig. Det går nämligen fortare att glida upp i löneskalan om man lägger ner mycket arbete. Varför kvinnorna inte gör det? Jo, för att det inte enbart lever på jobbet - många tycker det är vikitgt (och detta förstärks av andra kvinnor utanför) att ha ett liv på sidan om.

För att kunna tala om lika lön för livärdigt arbete så måste man också våga utvärdera gjorde prestationer. Om två personer har samma arbetsupgifter, samma utbildning och har jobbat lika länge, så ska de ju inte ha samma lön om den ena hinner göra ett mycket bättre jobb, ge mer nöjda kunder eller lösa fler problem.

Lika lön för lika arbete är så 1900-tal. Ett modernt arbetsliv borde ha högre krav än så!

Jag bär inte portfölj

Ibland är det de små sakerna som gör det. Som till exempel när jag en tidig morgon checkar in på Arlanda för att åka till London. Viktigt möte, viktig dator, viktiga papper och viktig necessär - inget får checkas in. Damen i incheckningen tittar på mig som studierektor i 6 klass när jag klottrat på anslagstavalan.
- Du MÅSTE checka in din rullväska.
- Ja, men det är så liten hävdar jag.
- Då väger jag den. Oj, 7 kg det går inte. DU MÅSTE LÄMNA VÄSKAN
- Ja, men portföljen som mannen framför mig checkade in väger ju mer än 7 kg.
- Nej, men ser du lilla vän. Portföljer är inget problem - de behöver man inte checka in.

0615 blir jag oerhört provocerad av att jag inte får samma service som min kollega som tar 40 kg mer i bänkpress och kan bära alla alla sina papper i ett läderomslag.

Vad man gör man när man inte får läman sina vikitga papper. Jo, Sliter fram sin medhavda plastkasse. För se en plastkasse får man alltid ta med sig ombord - även i business class.