Visst är det skönt att raka sig

En midsommaraftonsmorgon på extremt avskalat och snyggt hotellrum i Paris får jag ett telefonsamtal från min mest seniora projektledare. Han har just flugit in från Washington och undrar försynt, eller så försynt som en man från Texas kan undra, om han möjligen får komma förbi mitt hotellrum och duscha innan styrelsemötet där vi båda ska göra en dragning. Han är ju amerikan och ursäktar sig både en, två och tre gånger för att han frågar och att det egentligen inte är ”appropriate” men han vet ju att jag är svenska och ganska praktisk av mig. Han hade aldrig våga fråga en amerikanska.

Nyrakad och i fräsch kostym kommer han ut från badrummet och säger: Isn´t it fantastic to shave after a night flight”. Jag ser antagligen ganska förvånad ut och han tillägger. ”Well I mean, women shave their legs right and that must be as good as the face”. Jag ser fortfarande lite undrande ut. Well, i guess I just discovered a difference between women from the US and Europe – and you do not shave every day, and it was probably not a very good idea coming here and please do not sue me!

Jag ser ganska stora skillnader mellan karriärkvinnor från USA och Sverige. Inte bara att vi inte rakar benen varje dag. Amerikanska karriärister har en enorm ”can-do” attityd, vårdar sitt eget ”brand name” och har ett tufft stenansikte i alla möten..Som aldrig visar om det går dåligt eller bra. Utan bara som levererar resultat.

Men en sak gör vi lika. Jag vet att de också gråter på toaletten när inget går som det ska, deadline är för kort och du bara känner dig otroligt orättvist behandlad av din närmaste chef.

Airport security din guide till dina medarbetare

Det är oftast mycket väl investerade pengar att låta ett team/projektgrupp/ledningsgrupp åka iväg för att lära känna varandra. Otaliga är de exempel som visar på hur viktig personkemin är för att framgångar ska vara möjliga. Det gäller såväl i politik och näringsliv. (genrellet tror båda läger att den andra gruppen är mycket mer profesionella än så och att man levereara kanonresultat bara för att uppgiften är så viktig)

En mycket interssant jämställdhetstest är vad gruppen skall hitta på för något i aktivitetsväg. Man vill ju snabbt komma in under skinnet på varandra. Det aktiviteterna alltid ger är en mycket tydliga faktabas till vilka preferenser som ledaren av gruppen har. Själv har jag provat allt från att lyssna till olika kablars effekt på dyra steroutrustnignar i någon form at HiFi lab till att segla Whitbreadbåtar. Jag har också sett stressade amerikaner försöka tillgodogöra sig en långsam dag på Hasseludden. ÄVen om det mesta är varit kul så är nyttan ofta svår att spåra. Jag känner ju inte min amerikanske kollega bättre för att ja sett honom i en Yucata, vilket han aldrig annars har på sig.

Nej det skulle räcka med att åka ut till en flytplats. Under min senaste resa till Bryssel så insåga jag Airport Security fungerade alldeles utmärkt för att helt ofrivilligt visa upp det mest om mig själva.
1. Bågarna är så fininställda så att byglarna i BHn ger utslag - ja, så kära medarbetare då vet ni att det är sådan jag har
2. Hela innehållet i handväskan lyfts ut, del för del, läggs i en grå plastback för allmänt beskådande. Stenansiktet till säkerhetsvakt vrider och vänder på varje pryl De yngre kollegorna stannar av hövlighet kvar och får i gengäld se mer om mig än jag någonsin tänkt berätta.

Jag överlägger kort om jag ska be dem gå eller ge en dräpande kommentar. Men jag är för trött. Jag samlar ihop delarna av mitt liv och blänger på den fransktalande överheten på andra sidan stålbänken. En del av mig känner att EU-parlamentet absolut borde ta initiativ till en pan-eruopeisk gender säkring av alla delar av en flygplats. Denna kväll känns det som en stor fråga! Det behövs ju bara 1 000 000 underskrifter för att skapa ett medborgarinitiativ. Kanske ska sätt upp ett anslag utanför Airport Security...

Avokoda "kan-själv" vid gränsen

Utomlands kan man få service som vi i Sverige bara kan drömma om. På ett hotell i Washington DC hörde jag 5 minuter efter ankomst en knackning på dörren och där står en kvinna som säger:
- I am Janette, your personal butler for this stay. Can I unpack your luggage and bring you something to dring
- Well I am fine. Var det enda jag kunde stamma fram. Min vita topp kunde jag nog packa upp själv, och dricka kunde jag ju ta från den medhavda vattnet från flygplanet.

Jag inser att jag inte är ensam om att inte kunna ta emot den service som ibland erbjuds. Om svenska kvinnor ska bli framgångsrika behöver vi nog gå avkoda ”kan-själv” genen en smula när vi passerar landsgränsen. Där det faktiskt finns service så måste vi lära oss att använda den. Den är fantastisk! och våra kvinnliga och manliga kollegor/konkurrenter vet exakt hur man gör för att "increase your own impact and visability"....

Tjejrum med kjolgalge istället för Café

Det har blivit många, många nätter på hotell. I Sverige var det populärt för något år sedan att ha särkskilda tjejrum. Helt uppenbart var det skapade av personer som inte var ute och reste varje vecka. På rummet fanns ett elektriskt fotbad, en liten tub rengöringscreme och ansiktslotion samt tidningen Café på nattduksbordet. Det var tjejigt så det förslår!

Det som behövs på ett ordinärt hotellrum är: galgar där man kan hänga kjolar, styrkbräda, en ordentlig hårtork samt en avställningsyta för necessären. Det låter enkelt, men det är få svenska hotell utanför Stockholm som klarar av detta. Som en extra bonus skulle jag gärna slippa porrkanaler när jag zappar mellan kanalerna för att hitta CNN och BBC. Då tänker någon att jag kan ju ta in på något annat hotell. Dessvärre finns det inte så många att välja på ute i vårt avlånga land. Det är faktiskt mycket enklare utomlands.

Feta skadestånd verkar

Min manliga kollega har en bild på en tjej som klippklättrar en sommardag på sin dator. Jag kommenterar bilden och tycker att den är snygg. Då får jag höra att samma bild ansågs sexistig och olämplig av projektledare i USA: Om min kollega hade haft kvar den så hade han mycket väl kunnat bli stämd för "Sexual Harrasment".

Pengar talar i USA. Så även inom diskrimineringsområdet. Ekonomiska styrmedel är toppen. De gör att man formar ett beteende som är gynnsamt för den egna situationen. I Sverige vill vi gärna lita till det allmänna goda. Det som innebär att vi jobbar med jämställdhetsplaner och vill att alla ska förbättra sig. Inga morötter eller piskor alls.

Men det är ju trots allt så att när något kostar mycket pengar så prioriteras frågan av beslutsfattarna. Då går det från en fråga hos personalchefen till att bli en VD fråga. Företag i rättsprocesser kan dessutom väldigt publika och media är intresserad av ”det största skadeståndet någonsin”. Både manliga och kvinnliga kollegor är observanta på vad som kan uppfattas som diskriminerande. Själv har jag bara erfarenhet av det jämställda perspektivet och inte det etniska. Men det märks en skillnad i hur kollegor tänker och agerar.

Det borde vara så i Sverige också. Diskriminering ska kosta. Kosta mycket. Och dessa rättegångar ska ske i vanliga öppna domstolar och inga konstiga partsammansatta lösningar.

Kvotering av kvinnor och förbud mot ensamma hästar

Så föreslog Catarina af Sandberg det i alla fall. Kvotering. Departementsskrivelsen är tjock. Men tunn. De siffror som skrivelsen bygger sina slutsatser på är tagna från olika tidningar och företags beräkningar. De internationella utblickarna är anekdotiska. Ingestans finns ett fastlagt samband mellan vidtagna åtgärder och resultat. Det finns inte jämförbara siffror mellan länder som visar på andel kvinnor på ledningsgruppsnivå, VD nivå och styrelser.

Om man ska lägga fram ett så pass radikalt förslag som har mycket långtgående konsekvenser för det privata ägandet så kan man inte heller stå i morgonTV och säga att man är av den åsikten om att det finns tillräckligt många kompetenta kvinnor därute. En intervjuad rekryterare som fortsätter bygga bilden säger att det inte är opportunt att säga att man är för kvotering. För då får man aldrig något jobb.

Fast det är klart från en regering som låter myndigheter komma med förslag om att hästar inte får stå ensamma i sina stall så kan man nog förvänta sig vad som helst. Jag undrar. Får kvinnorna som blir kvoterade ha mörk dräkt på sig och ha kortklippt hår eller blir det för manligt då?

Samarbetsvillig Sekreterare - ett måste för att nå toppen

I takt med att kvinnor entrat näringslivet så har antalet sekreteare sjunkit. Många av de kvinnor som jag jobbat med sätter en ära i att hugga i och kunna göra lite av allt. Som min väninna vice VD sa.

- Det är klart att det är jag som springer till systembolaget och köper lite bubbel när vi nått försäljningsmålen. Vem skulle annars göra det?

När man jobbat i internationella miljöer så märker man också att vi i Sverige inte får hjälp med särskilt mycket av det där som tar tid, men som måste göras. Följa upp rapporter, sätta upp möten, sortera ut mail och brev, göra powerpoint presentationer osv. Men det här får kollegorna från andra länder självklart hjälp med både kvinnor och män. Anledningen till detta är givetvis att sekreterare i Sverige, relativt sett, är väldigt dyra jämfört med en tex en civilingenjör. Det är svårt att få någon riktig hävstång på sin egen tid.

För den lyckliga kvinna som sedan har tillgång till en sekreterare kommer så nästa utmaning. Och det här vara bara något som jag trodde existerade i romaner, men det är återigen enligt egen observation, oftast sant. Kvinliga sekreteare ger inte samma service till kvinliga chefer som till manliga.

När jag tar ett steg tillbaka och ser det spel som mellan manliga kollegor och sekreterare så är det inte så svårt. Det är små saker som komplimanger för kläder och hår, blommor vid bra genomförda arbeten, danser på företagsfester, med mera med mera. Allt av de ovanstående kan jag också göra (jodå dansa går också bra - med disco fungerar allt). Men det faller liksom lite platt. Det blir inte alls samma resultat.

Själv har jag hållit mig till strategin att manövrera för att få jobba med det fåtal som ger mig likvärdig service som mina manliga kollegor. Och för framtida referenser ska jag komma ihåg att 1. Se till att sekreterarservice ingår i arbetet
2. Aldrig ge mig på punkten om att få provjobba med sekreteraren innan jag bestämmer mig.

På lång sikt är det överlevnadsfråga för att nå toppen.

En calva och en cigarr

Efter avslutad deal och projekt är det dags att fira. Champagne, goda viner och god mat. Efter maten så är alla i rätt stämningsläge för att dra de senaste veckornas riktiga rövarhistorier. I reklamvärlden snackas det mycket om "storytelling". I affärsvärlden är det minst lika viktigt. Och då handlar det om att bygga sin egen historia! Det är allt ifrån tillfället då man fick åka utan biljett på sitt Pandium Card på SAS till hur många "all-nighters" (dvs nätter som man jobbat sig igenom utan att sova eftersom något i en beräkning inte blivit som man tänkte sig) som projektet inneburit.

Denna storytelling innebär också att man liksom jägarna framför lägerelden måste ha vissa rekvisita. I affärsvärlden är det calva (möjligen whiskey) och cigarr. Så vad gör tjejerna. De tar defenitivt en calva. Bailys finns inte på kartan. Någon tar en cigarr. Jag ställer mig frågan om det är i strävan att bli accepterad av männen med makt runt omkring mig. Precis som jag lärt mig av Anna Wahls föreläsningar på Handelshögskolan.

Jag tror både ja och nej. I alla sociala sammanhang strävar människor efter att bli omtyckta och uppskattade. När kvinnor träffas förväntas man vilja prata om och ha synpunkter på inredning och design. Tycka att rosévin är gott samt tycka att en dag på SPA är det mest eftersträvansvärda sysselsättningen för en ledig dag.

Så visst tar jag alltid en calva. Cigarrer blir det numera bara ute i Europa. Hade aldrig kunna föreställa mig att rökförbud på krogen skulle ha en jämställdhetseffekt.

Bonussystem till förebilder

Goda vänner säger alltid till sina barn vid middagen "Sitt fint och ät fint". Ibland skulle jag vilja säga ungefär samma sak till manliga kollegor. Fast då i stil med "Sitt fint och se mig i ögonen."

Det har hänt mer än en gång att män i mycket dyr kostym, under sena möten där man försöker lösa svåra beräkningar, drar av sig slipsen, knäpper upp skjorten och slänger upp fötterna på bordet för att sedan sätta sig i tänkarposition med benen brett isär. Och jag kan se att adrenalinet i rummet rinner till bland mina manliga kollegor och det är gasen i botten för nästa varav med siffrorna. Och där någonstans tappar jag och de kvinnliga kollegor som ibland är med mig koncentrationen. Ju äldre jag blir desto mer har jag svårt att hålla mig för skratt i denna situation.

Trots denna distans till situation i sig, så är det ju uppenbart att det påverkar helheten. De yngre kollegorna ser hur man demonstrerar makt och ledarskap. Och det är inte svårt att se att vi är som barn som härmar syskon och äldre kompisar. Jag försöker se mig själv i samma situation. Ta av mig halsbandet, knäppa upp blusen och lägga upp benen....men det känns inte som att det skulle fungera särskilt bra. Det är precis som att min auktoritet med just detta skulle raseras.

För att fler kvinnor ska orka igenom näringslivskarriären så behövs det goda förebilder. Förebilder som både i smått och stort visar hur en ledare beter sig. Både manliga och kvinnliga. En bra förebild kan man inte lagstifta sig till. Ingen jämställdhetsplan i världen ändrar på beteenden hos duktiga människor. Nej bra förebilder kan man bara söka sig till och se till att man får jobba mycket med. Och företag behöver se till att vårda sina förebilder.

Kanske ett bonussystem...